Almedalsveckan: en summering i tre delar. Del 3

Det är med stolthet (och lite vemod) som jag presenterar den avslutande delen av Almedalsföljetongen…

Del 3: Främsta…

…verktyg: Visitkortet. Oumbärligt under veckans alla kontaktknytningssammanhang. På en hedrande andraplats kommer min macbook, som jag ständigt bar med mig för att kunna blogga om dagens upplevelser. Eftersom jag inte hann blogga särskilt mycket och min axel inte var så glad mot slutet av veckan så vann visitkortet över macbooken den här gången. Hade jag ägt en Iphone istället hade det nog blivit en delad förstaplats…

…kommunikationskanal: Mobiltelefonen har använts ”traditionellt” för att hålla kontakten med volontärerna på plats och kollegorna på fastlandet. Men den har också använts för att uppdatera Twitter, där uppdateringarna märkts med hashtaggen #Almedalen för att nå ut till backchanneln för Almedalsveckan 2009 och med #fb för att Twitter-uppdateringen även skulle hamna på min Facebook-status. Hänger ni inte med i all ny terminologi? Tur, för det är knappt att jag gör det heller. #Almedalen är ännu ett exempel på ett ”serendipity-bananskal” som jag av en slump råkade hitta och som ledde mig helt rätt i sammanganget sociala medier. Men vilken blir då kommunikationskanalen? Mobiltelefonen? Twitter? #Almedalen? Facebook? Äh, jag gör det enkelt för mig och säger ”sociala medier”!

…insikt: Hur gärna man än vill ta del av allt, se allt, lyssna på allt, och prata med alla under veckan, och dessutom hinna rapportera om allt som man (inte) hinner se och lyssna  på för dem som inte är i Almedalen, så går det inte… Vissa arrangörer hade dock samma föreläsning flera dagar under veckan, tummen upp till er!

…lärdom: Uttrycket ”no Facebook, no existence” (som jag använder som argument för att kompisar som inte finns på  Facebook ska skaffa ett konto…så att jag lättare kan hålla koll på dem såklart) har varit inspirationen till ett liknande uttryck: ”no Almedalsvecka, no existence”. Syns man inte i Visby så finns man inte…

…motivationsfaktor: Att till och med årets relativt begränsade medverkan (få representanter och exponeringstillfällen) faktiskt fått Hungerprojektet att synas och sprida ringar på vattnet innebär att möjligheterna inför nästa år är nästintill oändliga. Med ett helt år att förbereda sig kommer det bli hur bra som helst.  Att dessutom redan nu ha blivit tillfrågad om att vara projektledare för Almedalen 2010 känns som ett tecken på att jag klarade av att ”simma” ganska bra…

Överlag är jag väldigt nöjd med veckan och tänker definitivt ha ett finger med i spelet när Hungerprojektet återigen intar Almedalen nästa sommar!